Urvalet av örter

Produktionen av olika kryddörter har ökat kraftigt de senaste årtiondena. Den ökade efterfrågan på krukörter har påverkats bl.a. av den ökade användningen av örter i matlagningen. I takt med att efterfrågan på inhemska örter växer, ökar även produktionens tillväxtmöjligheter.

Naturlig smak i maten

Färska örter i kruka är ett perfekt, inhemskt alternativ till torkade kryddörter. Färska örter säljs året om. Färska kryddörter öppnar upp dörren till flera olika smakvärldar där bara fantasin sätter gränsen. Örter är också hälsosamma. Örter är ett perfekt sätt att dra ner på saltet i kosten. Många örter har dessutom läkande egenskaper.

Färska örter ska helst förvaras svalt. Undantagen är basilika och citronmeliss, som fryser lätt och som därför bör förvaras i rumstemperatur. Krukans skyddsplast förhindrar örten från att torka ut och bör därför inte tas bort. Alla örter, framför allt de med stora blad, torkar lätt ut om man inte vattnar dem ordentligt.

Vid matlagning använder man två eller tre gånger så mycket färska örter som torkade. Färska örter kan frysas in, torkas och läggas in i olja eller ättika.

Anisisop ï¾ (Agastache foeniculum)
Precis som namnet antyder smakar anisisop frisk anis. Den används som krydda i efterrätter, efterrättssåser och bär- och fruktpajer. Dessutom kan man använda den som krydda i drycker och honung. Anisisopens vackra blommor är perfekta att dekorera maten med.

Basilika ï¾ (Ocimum basilicum)
Vid sidan av dill och persilja är basilika den mest växthusodlade örten i Finland. Basilika finns i många olika varianter; förutom den kända gröna och storbladiga basilikan kan man hitta olika kryddbasilikor som citron-, anis-, röd-, thai- och kanelbasilika.

Basilikan är köldkänslig och har en mjuk och mild smak. Den kör inte heller över smaken av andra kryddor. Bladen är starka, gröna och glänsande. Basilikan har en stark doft. Den ska helst tillsättas först i slutet av tillagningen.

Basilikan är mångsidig och passar all slags mat. Den är särskilt god i pasta- och grönsaksrätter och som komplement till tomat och vitlök. Basilika passar även bra i sallader och salladsdressingar, som krydda i omelett eller som dekoration i soppor.

Citronmelissï¾  (Melissa officinalis)
Precis som namnet antyder passar citronmeliss bra som krydda i alla rätter som går väl ihop med citron. Den är särskilt populär som ingrediens och dekoration i efterrätter och drycker. Man kan också brygga te på färsk citronmeliss.

Denna köldkänsliga ört doftar citron och har en frisk smak. De grovhåriga bladen påminner om brännässlan.

Citronmeliss är en mångsidig ört som passar bra i vegetariska rätter, fisk-, vilt- och fågelrätter och i omelett. Den passar också bra i sallader och på smörgåsar eller som krydda i gräddfilssåser tillsammans med dill.

Citronmeliss används som smaksättare i till exempel Chartreuse-likör. Oljan som destilleras från örten finns i olika produkter som innehåller parfym – allt från möbelvax till badskum.

Dillï¾  (Anethus graveolensis)
Den gamla krydd- och medicinalväxten dill kommer ursprungligen från Medelhavsområdet. Bladdill säljs året om. Bladdill passar till såser, sallader, färskpotatis, kål- och kötträtter, kryddgurka, örtost, smörgås, soppa och som dekoration.

Dill passar särskilt bra till fisk och skaldjur. Krondill används som krydda i kräftor och inläggningar och säljs bara på hösten.

Dragon ï¾ (Artemisia dracunculus)
Det finns två sorters dragon: mild rysk dragon och den mer sällsynta franska dragonen som är fin och har en härlig arom. Dragon växer i buskform och det är dess unga blad som används som krydda. De smakar som bäst precis innan växten blommar.

Dragon passar till många rätter. Den används i soppor, såser, salladsdressingar, majonnäs, senap, örtsmör, ost, kryddolja och svamp- och grönsaksrätter. Dragon används också för att smaksätta lamm, kalv, vilt och fisk och är ett perfekt komplement till marinader, pizza och äggrätter.

Gräslökï¾  (Allium schoenoprasum)
Gräslök är en mild ört med mjuk löksmak. Den är en av de vanligaste kryddväxterna i Finland. Gräslök innehåller mängder av C-vitamin, järn, kalcium och karoten – förstadiet till A-vitamin – och ska helst användas färsk.

Gräslök växer också vilt i skärgården i södra och sydvästra Finland. Gräslök sägs stärka tänderna, naglarna och håret och förhindra åderförkalkning. Den är en mycket mångsidig ört. Den passar till all slags mat som ska ha en mild smak av lök.

Gräslök är en perfekt krydda och dekoration i soppor, såser, omeletter, sallader och råkost. Dessutom kan den användas på smörgåsar, i salladsdressingar, kött-, fisk- och potatisrätter och vegetariska rätter.

Gurkörtï¾  (Borago officinalis)
På gurkörten använder man både bladen och blommorna. Det vanligaste sättet att använda gurkört är som dekoration i olika drycker och efterrätter; de blå blommorna är vackra på all slags mat. Drycker och bålar smyckas med iskuber med gurkörtsblommor inuti.

Förutom som dekoration kan man även använda gurkörtens blad som krydda i kalla kött- och fiskrätter, omeletter, majonnäs, örtsmör och salladsdressingar. Gurkört kan inte torkas, utan måste användas färsk.

Isopï¾  (Hyssopus officinalis)
Isop växer vilt i Medelhavsländerna och är en ört med en stark smak. Isop har sedan länge använts som råvara i hostmedicin eftersom den innehåller starkt doftande aromatiska oljor. I Finland odlas den i krukor för att användas som krydda.

Isopen passar perfekt till leverrätter. Den kan också användas som krydda i soppor, såser, tomaträtter, svamp, blodrätter, korv, sill, omelett, örtost och kvarg.

Japansk persilja, eller mizuba ï¾ (Cryptotaeria japonica)
Japansk persilja går också under namnet mizuba och är en populär sallads- och kryddgrönsak i den asiatiska matkulturen. Örten har en behagligt söt smak och doft. De relativt stora bladen påminner om persilja och koriander. Japansk persilja kan användas både i sallader och i tillredd mat. Den är ett perfekt komplement till framför allt morot, zucchini och palsternacka.

Körvel (Anthriscus cerefolium)
Körvel är lätt att odla både i kruka och på friland. Utseendemässigt och till användningssättet påminner körvel om persilja, men dess stjälkar och blad är något håriga. Körvelns smak och doft påminner om anis eller lakrits.

Den mångsidiga körveln passar bra som krydda i soppor, köttsåser, svamp- och grönsaksrätter, salladsdressingar, kött, fisk och korv, till örtostar, som krydda i ris, på pizzor och smörgåsar, som dekoration och till och med i efterrätter. Körvel ska helst tillsätas först i slutet av tillagningen.

Koriander (Coriandrum sativum)
Det råder väldigt delade uppfattningar om koriander: antingen älskar man det eller så hatar man det. Örtens något söta och personliga smak är definitivt något man måste vänja sig vid.

Koriander är baskryddan i det österländska köket. I Finland har koriandern blivit allt mer populär i takt med att resandet till Asien ökar.

Man kan man använda fröerna, rötterna och bladen på koriandern. Hela, malda eller rostade fröer är perfekta som krydda i olika kött-, fisk-, ris- och grönsaksrätter. Koriander passar extra bra med morot.

De kraftiga rötterna används på samma sätt som rotfrukter, och de starkt luktande bladen kan användas t.ex. i olika salsor, på maten eller i ett kryddknippe. Korianderns blad används också i parfymer, alkoholhaltiga drycker och tobaksprodukter.

Kummin (Cuminum cynimum)
Det finns två slags kummin: vanlig kummin (Carum carvi) som växer vilt i Finland och kryddkummin som härstammar från Indien. Bladen och fröerna från båda sorterna används som krydda.

Kummin är en traditionell julbrödskrydda, men kan även användas till mycket annat. Kumminfröna kan användas till att smaksätta ostar, ugnsbakad potatis, surkål, lever-, kyckling- och fläskrätter samt bakverk och drycker. Bladen på den unga kumminväxten är perfekta till fisk-, kål- och tomatsoppor och i sallader.

Kungsmynta
Se oregano

Kyndelï¾  (Satureja hortensis)
Kyndel kan användas som ett hälsosamt alternativ till salt och peppar i många rätter då smaken påminner om peppar. Kyndel passar perfekt till kål-, bön- och ärträtter och kan användas som krydda i korv, blodrätter, lever, vilt och lamm. Prova även kyndel i såser, grönsaks- och fiskrätter, skaldjur och t.o.m. efterrätter.

Lavendel ï¾ (Lavandula angustifolia)
Lavendeln med sina blå blommor härstammar från Medelhavsområdet. Det finns omkring 30 olika sorters lavendel. Även om lavendel kanske är mer känd som råvara i kosmetika och parfymer kan den även användas inom matlagning. Lavendel används i sallader, såser, kött- och fiskrätter, drycker och marinader och som dekoration.

Libbsticka, eller selleriört ï¾ (Levisticum officinale)
Libbsticka är för många en viktig ingrediens i en riktig kött- och grönsakssoppa. Libbstickans starka smak räddar alla som vill undvika buljongtärningar och rejäla doser salt. Libbsticka är en bra baskrydda inom matlagning.

Smaken påminner om selleri och purjolök och Libbstickan är en väldigt mångsidig ört – man kan använda både rötterna, stjälkarna, bladen och frukterna. Den mesta smaken sitter i rötterna och frukterna. Bladen har en mildare smak. Hackade passar bladen bra som smaksättare i t.ex. en dippsås.

Libbsticka är perfekt som krydda i rätter på kålrot, kål, pumpa och potatis. Prova gärna örten på och till kokt fisk och kokt kött.

Libbstickans smak passar till och med efterrätter. Hackad libbsticka med mjuk vaniljglass är garanterat en smakupplevelse.

Mejram ï¾ (Majorana hortensis)
Den aromatiska mejramen kommer från Mellanöstern. Mejram används oftast som krydda i ärt-, kål- och leverrätter, men passar även perfekt till tomat-, blod-, lamm- och äggrätter. Mejram kan också användas som krydda i pizzor, grönsakspajer och -gratänger. Mejram ska helst tillsättas först i slutet av tillagningen.

Mizuba
Se japansk persilja

Myntaï¾  (Mentha sp.)
Mynta finns i många olika former. Tio av de omkring 15 olika sorterna växer i Finland i vild eller odlad form. Myntans aromatiska doft och friska smak kommer från oljan som avdunstar inifrån växten och som innehåller mentol.

Denna traditionella efterrätts- och godiskrydda kan även användas till mycket annat. Mynta kan användas till att smaksätta såser, sallader, färskpotatis, kryddättika, lamm, kött, fisk, drycker, bakverk och äpplerätter.

Oregano, eller kungsmynta ï¾ (Origanum vulgare)
I Medelhavsländerna går denna ört under namnet oregano. I Norden kallar vi den kungsmynta. Den växer vilt i Finland i skärgårdsregionen på Åland och sydvästra Finland. Bladen på vår inhemska kungsmynta har en mycket mildare doft än oreganon från Medelhavsområdet.

Man använder de färska bladen på oreganon, men oreganon är en av få örter där smaken och doften bevaras även efter att de torkats. Färsk oregano bör helst tillsättas i slutet av matlagningen så att den något bittra smaken inte förstärks alltför mycket.

Oregano är en klassisk krydda på pizza och grekisk lammstek, men passar även bra i köttfärs- och tomatsåsen, fiskrätter, ugnsrostade grönsaker och på sallad. Örten piffar upp äggrätter, färskpotatis och drycker, bakverk och äpplerätter.

Perilla ï¾ (Perilla frutescens)
Perilla är ursprungligen en gammal, östasiatisk medicinal-, krydd- och örtväxt. Den är vanlig i det kinesiska och japanska köket.

Mörkt purpurröda och dekorativa perilla kan användas inom matlagningen på samma sätt som persilja i bl.a. sallader, soppor och som dekoration. Den kan även användas som krydda i äggrätter. De röda bladen är ett färgrikt inslag i t.ex. ris.

Oljan från fröerna i perilla används som råvara i färg-, lack- och trycksvärtsindustrin. Perillans blad bearbetas i sin tur för att användas i t.ex. hälsodrycker, kapslar, tabletter, godis och krämer.

Persilja ï¾ (Petroselinum crispum)
Persiljan kommer ursprungligen från Medelhavsområdet och är en mycket gammal kryddväxt som har odlats i minst 2 000 år. Den dekorativa persiljan finns i en slätbladig och en krusbladig variant. Persiljan är en riktig C-vitaminbomb. Dessutom innehåller den karoten som omvandlas till A-vitamin i kroppen.

Persilja används både som krydda och dekoration. Den passar i soppor, såser, örtsmör, vegetariska rätter, ägg-, ost- och pastarätter, som krydda i kött, fisk och fågel och på smörgåsar.

Rosmarinï¾  (Rosmarinus officinalis)
Rosmarinens blad är smala, gröna och stela och påminner om kvistar. Smaken är stark och dominerande. Därför ska man vara försiktig med rosmarin när man lagar mat. Färsk rosmarin är starkare än torkad.

Rosmarin är en perfekt krydda vid marinering av kötträtter och passar särskilt bra som krydda till lamm och vilt. Örten är perfekt till potatis-, svamp-, makaron- och tomaträtter och till ärtsoppa. Den kan även användas för att smaksätta bröddegen. Bakpotatis får en härlig smak av rosmarin som fått baka ihop med potatisen.

Rosmarin används även som krydda i löksoppa och andra grönsakssoppor. Den passar bra ihop med olika lökar, persilja och körvel. Örten kan även användas som krydda i färskost och salladsdressingar. Den passar bra till stuvningar, ägg- och osträtter och vit sås.

Rosmarin kan även användas som krydda i drycker, fruktsallader och geléer. Jordgubbar och rosmarin är en synnerligen fin kombination.

Salvia ï¾ (Salvia officinalis)
Salvia har en stark smak och kommer ursprungligen från Medelhavsområdet. Örtens blad är silvergröna och blommorna blålila. Salvia bör användas med försiktighet eftersom den har en såpass stark och stickande smak.

Salvia har använts som universalmedicin i flera århundraden. Grekerna använde salvia för att behandla sår, lungsot och ormbett. Salvia används än i dag som ingrediens i många naturläkemedel och bland annat i hostmedicin.

Den passar de flesta kötträtter och är särskild god med lamm och vilt. Örten är också perfekt i lever- och blodrätter. Salvia passar bra ihop med kål, lök och tomat.

Andra örter som passar ihop med salvia är persilja och rosmarin. Salvia används ofta i marinader och salladsdressingar.

Selleriört
Se libbsticka

Skogsskräppaï¾  (Rumex sanguineus)
Skogsskräppan är relativt ny bland butikens färska örter och sallader. Den har dock befäst sin plats inom matlagningen, framför allt i sallader och som ingrediens i fisksåser.

De klargröna bladen och röda bladstjälkarna är ett vackert inslag i den traditionella gröna salladen. Skogsskräppans blad är också perfekta som dekoration.

Skogsskräppan har en milt salt och syrlig smak, vilket beror på oxalsyran i bladen och stjälkarna. Samma syra finns bl.a. i rabarber och harsyra. Oxalsyra är ofarligt i små mängder, men personer med hjärtsjukdomar, reumatism och njurproblem ska undvika grönsaker som innehåller oxalsyra.

Smörgåskrasse ï¾ (Lepidium sativum)
Smörgåskrassen säljs tillsammans med växtunderlaget och används färsk. Den tål inte att konserveras. Den friska och skarpa krassen används för att smaksätta smörgåsar, sallader, såser, kött, fisk och örtsmör. Krassen är dessutom vacker som dekoration.

Stevia ï¾ (Stevia rebaudiana)
Stevia upptäcktes i de östra delarna av Paraguay i slutet av 1800-talet och innehåller glukosider och steviosider som är 100–300 gånger sötare än strösocker och som knappt innehåller någon energi. I november 2011 godkände EU-kommissionen stevia som sötningsmedel.

I Finland är stevian ettårig, och i slutet av sommaren har växten fått ett yvigt och månggrenigt utseende. Stevia kan odlas från frö eller köpas som färdig planta.

Bladen används som de är, krossade eller torkade. Bladens steviosidhalt är som högst precis före blomningen. Efter blomningen mister bladen sin smak och blir beska.

Bästa sättet att konservera stevians blad är att torka dem. För bästa slutresultat ska man göra det långsamt. Växtens grenar hängs upp-och-ner i ett mörkt, varmt och luftigt utrymme i omkring fyra eller fem dagar eller tills bladen har torkat helt igenom.

Torkat steviapulver kan användas vid bakning och som sötningsmedel i kaffe eller te. En tumregel vid dosering är att en matsked av steviapulver av hög kvalitet motsvarar ungefär en kopp vitt socker. Till en början kan det vara bra att vänja sig vid doserna genom att experimentera med olika halter

Thaibasilika ï¾ (Ocimum basilicum)
Thaibasilika är en av världens äldsta örter. Örten kommer ursprungligen från Indien och används framför allt i Thailand. Växtens blad är klargröna och tåliga.

Thaibasilikan har en sött kryddig smak som påminner om anis och kanel. Thaibasilika tål upphettning och används framför allt i nudelsoppa och olika kokosmjölkbaserade såser. Örtens smak gör att den passar bra i kött- och kycklingrätter.

Timjanï¾  (Thymus vulgaris)
Timjan är en av världens äldsta krydd- och medicinalväxter. I forntida Egypten användes den som en av balsameringsingredienserna; de antika romarna parfymerade sina bostäder med timjan och smaksatte likör med det.

Timjan har en stark och mycket aromatisk smak som bevaras väl vid matlagning, även vid långkok. Timjanens blommor är vackra som dekoration i maträtter och sallader.

Timjan är perfekt till kött, kyckling, ägg och pasta och till exempel i kåldolmar, ärtsoppa, såser och vegetariska grytor. Den kan också användas till fisk och skaldjur och som ingrediens i salladsdressing och marinad.  Prova den gärna också i bär- och fruktefterrätter.

Timjan har traditionellt också använts som hostmedicin. Man kan också andas in timjanånga för att öppna upp andningsvägarna. Örten innehåller eteriska oljor och flavonoider.

Vattenkrasse ï¾ (Nasturtium officinalis)
Vattenkrasse är ett mångårigt kål- och senapsbesläktat gräs som växer vilt i Eurasien. Vattenkrasse var känd som en medicinalväxt och ätbar ört redan under antiken. Den började odlas i Tyskland på 1700-talet.

Vattenkrasse är ett mjukt och saftigt gräs vars blad och stjälkar har en behagligt frisk och pepprig smak. Smaken sägs också påminna om senap. Skotten och skottets spets används i olika sallader, på smörgåsen, i färskost och i kryddsmör. Den används också som krydda i olika soppor och såser.

Krasse innehåller väldigt mycket C-vitamin och karotenoider. Vattenkrasse har också konstaterats hjälpa mot dålig aptit och matsmältningsbesvär. Pressad vattenkrassesaft kan användas vid behandling av luftvägsinfektioner.