Gurka

Produktionen av inhemsk gurka har ökat ända sedan 1980-talet. Vi är självförsörjande på gurka till mer än 70 procent – de flesta konsumenterna väljer helst inhemsk gurka.

Den huvudsakliga skördesäsongen för gurkan infaller mellan mars och oktober. Skördetopparna infaller mellan april och augusti. Gurkans produktionsyta är cirka 74 hektar. Av dessa är knappt 20 hektar belysta för att möjliggöra odling året om.

Marknadsandelen för inhemsk gurka är omkring 50 procent av den totala konsumtionen, även på vintern. Importsäsongen för gurka infaller främst mellan oktober och mars. På sommaren importeras det knappt någon gurka. År 2008 importerades gurka främst från Spanien och Holland.

Mild och lätt delikatess

Gurkan (Cucumis sativus) kommer ursprungligen från foten av Himalaya i norra Indien. De milda gurksorterna som odlas i dag har förädlats från den bittra vildgurkan som växer där. Gurkan är släkt med melon och pumpa.

Gurkan är en av våra mest populära grönsaker. Den långa växthusgurkan är vanligast, men gurkan finns även i många andra varianter.

Den lätta och mångsidiga gurkan kan användas som den är i sallader, på smörgåsen, som dipptillbehör och i juice. Kall gurksoppa är perfekt mat under varma sommardagar. Gurka kan även användas i varma rätter, som grytor och soppor samt stekta i skivor. I kokad eller ångad form är gurkan ett perfekt tillbehör. Den inhemska gurkan behöver inte skalas, utan det räcker att man sköljer den.

Gurkan består till 97 procent av vatten, vilket gör att den har en mycket låg energihalt. På grund av sin höga vattenhalt är gurkan känslig för temperaturväxlingar. Är det för varmt skrumpnar den, och är det för kallt så får den köldskador. Den idealiska förvaringstemperaturen är 10–14 grader. Gurkan förpackas i plastfilm som förhindrar att den skrumpnar. Gurka som har förpackats i plastfilm kan även förvaras i rumstemperatur.

Gurkan är känslig mot etylen och bör därför inte förvaras intill grönsaker som producerar mycket etylen, som t.ex. tomater.